Amor Vincit Omnia

Dag 10 var det studietur på schemat. Förmodligen med vissa baktankar. Hehe... Efter frukosten sa vi hej då till Seydisfjördur och satte kurs mot Kárahnjúkar dammen som är den största vattenkraftverksdammen på Island. Vi körde upp till dammen som ligger uppe bland fjällen och tittade på den.

Under eftermiddagen körde vi till Kárahnjúkar besökscenter där vi hade stämt träff med stationschefen som jobbar för det isländska kraftbolaget Landsvirkjun. Vi fick en exklusiv privat rundtur i kraftstationen tillsammans med underhållschefen. Hehe...

Målet för dagen var Húsavik. Vi bestämde oss för att ta en alternativ väg, läs asdålig grusväg, för att titta på vattenfallet Dettifoss som tydligen ska vara Islands mest imponerande vattenfall. Det imponerade inte på oss i varje fall med sitt smutsiga vatten.

Längs grusvägen agerade vi också räddningspatrull när vi anlände först fram till en bilolycka. Ett gäng sydeuropeiska turister hade kört av vägen och voltat med bilen på en raksträcka. Bilen låg på taket men alla var ute ur den när vi kom fram. Som tur var hade de klarat sig oskadda.

När vi väl kom fram till Húsavik gick vi ner till hamnen och satte oss på en trevlig pub.

Dag 11 inleddes med valsafari utanför Húsavik. Vi såg en stor vikval och några småa tumlare vilket får räknas som godkänt. Fast jag såg många fler valar när jag var på valsafari utanför Reykjavik för några år sedan.

Nästa stopp på resan blev sjön Myvatn. Vi besökte de geotermiska områdena Krafla och Hverir. Där finns det massor av bubblande lerpölar och illaluktande svavelvatten. Sedan körde vi runt Myvatn och tittade på lavafältet vid Dimmuborgir och besteg grushögen Vindbelgjarfjall med sina imponerande 529 meter. Utsikten över Myvatn var i allafall fin.

Vi kom också fram till varför sjön heter Myvatn. Det är precis som man kanske kan gissa sig till att det betyder något i stil med myggvatten. Jag vet inte om jag någonsin har sett så mycket mygg och det var sjukt att höra det konstanta högljudda surret.

Dag 12 lämnade vi Myvatn och körde mot Akureyri som är Islands näst största stad. Längs vägen stannade vi vid vattenfallet Godafoss. I Akureyri köpte vi världens största mjukglassbägare. Det fanns inte en chans att jag skulle klara av att äta upp hela.

Nästa stopp blev Hvammastangi där vi besökte Icelandic Seal Centre. Sedan körde vi runt halvön Vatnsnes i hopp om att få se några sälar, men tyvärr så lyste de med sin frånvaro. Vädret var inte heller det bästa, det blåste väldigt mycket och småregnade lite så det är väl förståeligt att sälarna inte har lust att ligga på stranden och sola sig en dag som denna.

Dag 13 körde vi runt halvön Snœfellsnes innan vi styrde mot Reykjavik. Vi är inte helt säkra på vem som egentligen körde eftersom vi tydligen har kört över en ganska lång bro som ingen av oss kan komma ihåg. Med tanke på att vi gjorde ett chaufförsbyte ett stycke innan Reykjavik, där Danne tog över, så ligger jag risigt till...

Imponerande 2760 kilometer senare var vi alltså tillbaka i Reykjavik och cirkeln var sluten. Resan runt Island var färdig!

Nu ska vi hänga i Reykjavik några dagar innan vi lämnar Island för denna gång. För jag vet att jag kommer att åka tillbaka om inte allt för lång tid!