Amor Vincit Omnia

Helgen har tillbringats i Borås hos brorsan. Vi har haft det riktigt trevligt och vi har bland annat sett tre filmer som vi hyrde från Hemmakväll. Här kommer en liten filmrecension:

Far North

Filmen handlar om två kvinnor som lever ute på den arktiska tundran. De lever ett liv på flykt och jagas av en våldsamt förflutet. En dag hittar de en skadad man på isen som de räddar. Han får bo hos dem ett tag och det är inledningen till ett triangeldrama som visar sig få allvarliga konsekvenser.

Ingen av oss tyckte att filmen var bra. Den var väldigt seg och händelselös. Skådespelarna var väldigt tysta så det kändes bitvis som en stumfilm. Filmen slutade också väldigt sjukt.

Tärningskast: 1

Letters to Juliet

Filmen utspelar sig i området runt staden Verona i Italien, Romeo och Julias hemstad. Nyförlovade Sophie är på semester med sin pojkvän som till vardags driver en restaurang i New York. Han är ständigt upptagen med att besöka tryffelauktioner, vingårdar och annat som kan vara bra för hans restaurang så Sophie får "semestra" på egen hand.

En dag hittar hon ett 50 år gammalt kärleksbrev och hon bestämmer sig för att försöka hitta den som skrivit det. I jakten på den ultimata kärlekshistorien får hon själv uppleva något oväntat.

Detta var en riktig tjejfilm och det var väldigt lätt att räkna ut hur den skulle sluta. Jag tyckte ändå att den var bra och lättsam.

Tärningskast: 5

Invictus

Filmen utspelar sig i Sydafrika där Mandela nyligen har blivit president. I ett försök att ena landet tar han hjälp av landets rygbylag. Om ett år är det rugby VM i Sydafrika och Mandela vill att laget ska vinna VM. Förberedelserna startar och vi får följa kampen.

För att vara ärlig så trodde jag att filmen skulle vara mycket bättre. Den är bitvis ganska seg. Ändå var det en helt okej film.

Tärningskast: 4

Idag drar Skid-VM igång på allvar här i Oslo. Igår gick jag en tur längs Karl Johan för att uträtta några ärenden och förberedelserna var i full gång! Det finslipades på en massa isskulpturer och på universitetsplatsen är en stor scen riggad och där kommer också priscermonierna att vara varje kväll.

Invigningen är nog i full gång just nu. Ska se om de visar något på nät-TV... För TV det har man ju inte hemma. Jag har faktiskt ett aktivt liv istället! ;o)

Jag var och tränade på Elixia idag och blev klar med träningsutmaningen! Nu fick jag en fleecemössa som jag garanterat inte kommer att behålla, men jag var ju bara tvungen att klara utmaningen jag gett mig in på!

Här hemma tvättas det träningskläder just nu till tonerna av Iron Maiden. Lite senare ska jag också packa en väska för i morgon kväll flyr jag den hektiska VM-ruschen och åker till brorsan i Borås för en lugn och skön slappar helg!

Nästa vecka är i allafall planen att jag ska få med mig lite av VM-cirkusen. På onsdag tänkte jag gå till universitetsplatsen för att se på lite gratis underhållning. De kommer att framföra delar av Queen musikalen och efteråt är det medaljcermoni. Jag bor ju så nära, vi snackar väl max 1 kilometer, så jag bör väl gå förbi en sväng.

På torsdag nästa vecka ska jag och Marte upp till Holmenkollen och se backhoppning på plats. Det blir riktigt kul! Då hejar jag minsann på Norge för Sverige imponerar väl inte direkt inom den grenen.

Denna vecka är tisdagstemat i fotoutmaningen önskan. Jag älskar verkligen snö och is. Jag tycker det är så underbart vackert och faschinerande! Min stora önskan just nu är att någon gång få resa till Antarktis. :o)

Det är en både kostsam och tidskrävande resa så om min önskan kommer att bli verklighet återstår att se. Tills vidare får jag nöja mig med att tänka tillbaka på den fantastiska glaciärvandringen som jag gjorde på Islands största glaciär Vatnajökull förra sommaren.

Igår tog jag och min väninna Beate tåget till Kongsberg för att åka skidor. Tågresan tar ca 1,5 timme vilket inte alls kändes långt. Från tågstationen går det sedan buss upp till Kongsberg Skisenter.

Vädret var helt fantastiskt! :o) Vi hade en superfin dag i backen. Det var så fint uppe på toppen där alla träd var alldeles snötäckta och vita. Det gjorde sig bra mot den blåa himlen.

Det var första gången jag var i Kongsberg och backarna passar mig väldigt bra. Kongsberg är en gammal gruvby och känt för sina silvergruvor. Mitt i skidanläggningen finns flera gamla gruvhål, som dock är instängslade idag.

Jag blir så glad och lycklig när jag är på platser som denna. Mitt fina Norge! :o)

Den här killen måste ju vara svensk eller en wannabe. ;o)

 

Snowboardproffset Beate och en fantastisk utsikt över Kongsberg!

 

Ser ut som en dålig idé att köra ner i det här hålet!

Igår var det dags för jobbets årliga måneskinnstur, som är en 36 km lång skidtur. Jag hade på något sätt klarat av att anmäla mig i år igen, trots att jag väl kommer ihåg hur sliten jag blev året innan.

Sagt och gjort, nu var det minsann dags igen! Jag lyckades charma två killar från avdelningen och fick dem att valla skidorna åt mig. :-) Sedan bar det av upp till Løvlia som är en stuga där vi stannar och äter middag tillsammans. I år var vi hela 76 stycken som var med!

Efter middagen startade färden tillbaka. Totalt blev det en tur på ungefär 8 timmar, varav 5 timmar var självplågan (eller träning?!) i skidspåret!

Sist jag åkte längdskidor var måneskinnsturen förra året, så jag snittar en 36 kilometers tur per år. Det är ju inte allra värst! Jag är helt klart den som åker minst skidor av de som är med på turen (vilket kanske inte är något att stoltsera med) och ändå kom jag inte sist fram!

En kollega frågade mig, om du nu bara åker en tur per år, varför måste den vara så lång? För att vara ärlig så vet jag inte. Jag frågar egentligen mig själv samma sak!

I måndags var det Alla Hjärtans Dag och jag fick ett paket och ett brev med posten! :o) Paketet som var från mamma och pappa innehöll en chokladkaka och ett fint kort. Brevet var från min väninna Anna i Umeå och innehöll ett gulligt kort med min lilla favoritnalle på.

Tack så jättemycket! Ni är så gulliga som tänker på mig. :o)

För någon vecka sedan var jag på en föreläsning om kosthållning. En kvinna som jobbar i firman driver ett företag vid sidan av där hon är ute och föreläser om kosthållning samt säljer olika kosttillskottspreparat. Vår chef hade "hyrt" in henne för att föreläsa för oss och dessutom låta alla som ville göra en personlig kroppsscanning.

Det var en intressant föreläsning och framför allt motiverande att lyssna på det som sades, men mycket av det som blev sagt visste jag redan innan. Samtidigt krävs det ibland att någon sparkar dig i baken för att du ska komma igång eller bli mer motiverad.

Kroppsscanningen går ut på att man står barfota på en platta, som ser ut som en badrumsvåg, och håller i två handtag. En svag ström sänds genom kroppen och mäter olika värden som exempelvis fettprocent, vattenprocent, kilo muskelmassa och fysisk score. Jag hamande ungefär mitt på skalan, vilket motsvarar normal fettprocent och normal muskelmassa.

Jag vet att jag inte är särskilt bra på att äta rätt och jag stressar alldeles för mycket, så det finns en klar förbättringspotential! Framför allt proteiner får jag i mig för lite av. För att jag ska få ut mer av träningen är det viktigt att jag får i mig mer proteiner som kan bygga muskler.

Nu har jag köpt några olika proteinbars som jag ska testa. Jag tänkte också rådfråga brorsan, för han kan en hel del om träning och kosthållning. Jag tror att lösningen för mig är en proteinshake eller en proteinbar på morgonen och innan träningen.

Jag går ofta och tränar direkt efter jobbet och äter middag när jag kommer hem. Vissa dagar känns det väldigt tungt eftersom jag inte klarar mig så länge på maten jag ätit till lunch.

Jag ska i allafall göra ett försök med att öka mitt proteinintag och se hur det går. Jag funderar på att kontakta hon som har kostrådgivningsföretaget igen efter några månader och göra en ny kroppsscanning för att se om det har skett någon förändring. Jag fick med ett litet häfte med mina "poäng" från den första scanningen, så att jag har något att jämföra med om jag ska göra en till scanning.

Jag kan faktiskt rekommendera kroppsscanningen. Det känns som att det är en sak vad man väger, det mest intressanta är väl ändå hur kroppen mår!

Nu har jag testat ett nytt träningspass på Elixia! Jag var först på aerobics och sedan testade jag BOSU.

BOSU är en förkortning för "BOth Sides Up". Passet går ut på att träna balansen och coremuskulaturen i rygg och mage genom att utföra olika övningar på en mjuk halvboll.

Det var ett väldigt effektivt pass för rygg och mage! Tyvärr så insåg jag att mina rygg- och magmuskler närmast inte existerar. :-( Om de existerar så ser de inte bättre ut än att de har gått i vinteride. Ska jag satsa på six-pack till beach 2011 återstår det en hel del träning.

Nu återstår endast 5 träningspass innan den 27:e februari för att jag ska ha klarat av Elixias träningsutmaning. Jag har märkt att sådana utmaningar är effektiva på mig, för om jag ger mig in i något då ska jag minsann klara det! Som belöning får man ju också något i stil med en bag med dåliga dragkedjor eller som denna gång en mössa. Wow... Det är kanske inte själva premien som gör att man fullför. :-)

Nej, nu är det dags för en liten chokladbit. Bara en liten, eller kanske många små? Beach 2011 satsningen börjar väl ändå inte förrän i maj, eller?

Det är den 6:e februari idag insåg jag när jag tittade i almanackan. Med andra ord var det verkligen dags att städa undan julsakerna! Ja, det borde säkert ha gjorts mycket tidigare, men i min hektiska vardag har inte detta haft högsta prioritet. 

Nu ligger i allafall julsakerna undanstoppade i skåpet uppe på loftet. En sak som är lite trist var att jag var tvungen att packa ner min fina nötskål med Piff i som jag tycker så mycket om. Jag saknar den redan! :o( Vi ses julen 2011 lille Piff och då ska du få massor med nya nötter i skålen!

Igår var det dags för lite lördagsnöje och jag hade avtalat med Marte att gå på bio. :o) Vi såg den norska filmen Kongen av Bastøy. Filmen är baserad på en verklig historia och sådana filmer gillar jag oftast.

Filmen utspelar sig på ön Bastøy i Oslofjorden år 1915. På den tiden fanns det en internatskola för pojkar som blev klassade som stökiga eller av andra anledningar inte klarade sig i det "normala" samhället. På internatskolan försöker en sträng "bestyrer" omforma pojkarna så att de sedan ska kunna sändas tillbaka till samhället. Efter att en av pojkarna misslyckats med ett rymningsförsök startas ett våldsamt uppror och skolpersonalen flyr från ön. För att stoppa detta måste militären sätta in stora krigsstyrkor.

Jag gillade filmen men det var också lite hemskt att se hur pojkarna blev behandlade. I betyg får den 4 av 6 tärningskast!

Hehe, när jag berättade för brorsan att jag skulle gå på bio frågade han vilken film jag skulle se. Jag svarade Kongen av Bastøy och han utbrast förvånat: Va, en norsk film? :o) Ja, en norsk film! En av mina favoritfilmer, Max Manus, är ju faktisk norsk!

Nu är det ett tag sedan jag har skrivit något på bloggen. Anledningen är att jag har jobbat en hel del denna vecka, totalt kring 60 timmar. Vi ska snart vara färdiga med en stor rapport inom Devollprojektet. Devollprojektet är en vattenkraftutbyggnad i Albanien som delvis finansieras av norska Statkraft.

Här är en länk till projektets hemsida om någon är intresserad av att veta mer: Devoll Hydropower Project