Månskenstur
Igår var det dags för jobbets årliga måneskinnstur, som är en 36 km lång skidtur. Jag hade på något sätt klarat av att anmäla mig i år igen, trots att jag väl kommer ihåg hur sliten jag blev året innan.
Sagt och gjort, nu var det minsann dags igen! Jag lyckades charma två killar från avdelningen och fick dem att valla skidorna åt mig. :-) Sedan bar det av upp till Løvlia som är en stuga där vi stannar och äter middag tillsammans. I år var vi hela 76 stycken som var med!
Efter middagen startade färden tillbaka. Totalt blev det en tur på ungefär 8 timmar, varav 5 timmar var självplågan (eller träning?!) i skidspåret!
Sist jag åkte längdskidor var måneskinnsturen förra året, så jag snittar en 36 kilometers tur per år. Det är ju inte allra värst! Jag är helt klart den som åker minst skidor av de som är med på turen (vilket kanske inte är något att stoltsera med) och ändå kom jag inte sist fram!
En kollega frågade mig, om du nu bara åker en tur per år, varför måste den vara så lång? För att vara ärlig så vet jag inte. Jag frågar egentligen mig själv samma sak!
Sagt och gjort, nu var det minsann dags igen! Jag lyckades charma två killar från avdelningen och fick dem att valla skidorna åt mig. :-) Sedan bar det av upp till Løvlia som är en stuga där vi stannar och äter middag tillsammans. I år var vi hela 76 stycken som var med!
Efter middagen startade färden tillbaka. Totalt blev det en tur på ungefär 8 timmar, varav 5 timmar var självplågan (eller träning?!) i skidspåret!
Sist jag åkte längdskidor var måneskinnsturen förra året, så jag snittar en 36 kilometers tur per år. Det är ju inte allra värst! Jag är helt klart den som åker minst skidor av de som är med på turen (vilket kanske inte är något att stoltsera med) och ändå kom jag inte sist fram!
En kollega frågade mig, om du nu bara åker en tur per år, varför måste den vara så lång? För att vara ärlig så vet jag inte. Jag frågar egentligen mig själv samma sak!
Kommentarer
Trackback
