Amor Vincit Omnia

Efter fredagens skifest blev det en ganska lugn lördag. Jag tog mig en tur upp till Holmenkollen där jag åt brunch ute i solen och tittade lite på VM i hundspannsköring. :o)

Söndagen fortsatte med skidtema! Marte hade kommit på den briljanta idén att vi skulle åka skidor genom Nordmarka. Jag sa att jag var på och innan jag ens hann tänka över det hela hade Marte beställt plats på skidföreningens skidbuss till Ringkollen... Då var det bara för mig att möta upp!

Tidigt på söndag morgon, ja vi var ju tvungna att ställa om klockan - så tidigt blev det, begav vi oss iväg med buss mot Ringkollen. Bussresan tog ungefär en timma. När vi kom fram blåste det lite kallt och vi var motvilligt tvungna att lämna den varma skidbussen. Nu fanns det ingen återvändo, för att komma hem så måste vi åka skidor!

På med ett tjockt lager klister under skidorna och sedan var vi redo att starta skidturen. Stundtals under dagen var jag väldigt skeptisk till det hela och tyckte att det var en otroligt dålig idé, men vi tog oss fram. Spåren var hårda och isiga. Ute på alla små sjöar vi skulle över var det bara blankis. Skidsäsongen lider verkligen mot sitt slut här.

Vi gjorde ett stopp längs spåret och åt vår medhavda matsäck och vilade oss lite och sen kändes allt mycket bättre!

Efter en liten omväg, på grund av en mindre kartläsningstabbe, nådde vi så småningom delmålet som var skidföreningens stuga Kikutstua där vi gick in en stund.

Sedan bar det av vidare via Kobberhaughytta mot Frognerseteren där Holmenkollbanan, som skulle ta oss ner till Oslo, väntade. Vi kom fram trötta som få och när vi är precis framme vid tunnelbanan stängs dörrarna och den kör ifrån oss... :o(

Medan vi väntade på nästa tunnelbana kunde vi glatt konstatera att vi hade klarat av dagens skidtur och Martes GPS-klocka visade att vi åkt otroliga 44 km!!! :o) Då kände jag mig verkligen stolt över mig själv!

På tunnelbanan hem kunde jag och Marte trött konstatera att nästa långtur på skidor får vänta tills det är "blå extra" före igen! Vi har fått nog av klister och isiga backar för ett tag!

Alpinanläggningen vid Ringkollen.

Marte checkar kartan.

Oops, vart tog skidspåret vägen??

Kikutstua

Kobberhaughytta

Igår var det dags för jobbets årliga måneskinnstur, som är en 36 km lång skidtur. Jag hade på något sätt klarat av att anmäla mig i år igen, trots att jag väl kommer ihåg hur sliten jag blev året innan.

Sagt och gjort, nu var det minsann dags igen! Jag lyckades charma två killar från avdelningen och fick dem att valla skidorna åt mig. :-) Sedan bar det av upp till Løvlia som är en stuga där vi stannar och äter middag tillsammans. I år var vi hela 76 stycken som var med!

Efter middagen startade färden tillbaka. Totalt blev det en tur på ungefär 8 timmar, varav 5 timmar var självplågan (eller träning?!) i skidspåret!

Sist jag åkte längdskidor var måneskinnsturen förra året, så jag snittar en 36 kilometers tur per år. Det är ju inte allra värst! Jag är helt klart den som åker minst skidor av de som är med på turen (vilket kanske inte är något att stoltsera med) och ändå kom jag inte sist fram!

En kollega frågade mig, om du nu bara åker en tur per år, varför måste den vara så lång? För att vara ärlig så vet jag inte. Jag frågar egentligen mig själv samma sak!

För någon vecka sedan var jag på en föreläsning om kosthållning. En kvinna som jobbar i firman driver ett företag vid sidan av där hon är ute och föreläser om kosthållning samt säljer olika kosttillskottspreparat. Vår chef hade "hyrt" in henne för att föreläsa för oss och dessutom låta alla som ville göra en personlig kroppsscanning.

Det var en intressant föreläsning och framför allt motiverande att lyssna på det som sades, men mycket av det som blev sagt visste jag redan innan. Samtidigt krävs det ibland att någon sparkar dig i baken för att du ska komma igång eller bli mer motiverad.

Kroppsscanningen går ut på att man står barfota på en platta, som ser ut som en badrumsvåg, och håller i två handtag. En svag ström sänds genom kroppen och mäter olika värden som exempelvis fettprocent, vattenprocent, kilo muskelmassa och fysisk score. Jag hamande ungefär mitt på skalan, vilket motsvarar normal fettprocent och normal muskelmassa.

Jag vet att jag inte är särskilt bra på att äta rätt och jag stressar alldeles för mycket, så det finns en klar förbättringspotential! Framför allt proteiner får jag i mig för lite av. För att jag ska få ut mer av träningen är det viktigt att jag får i mig mer proteiner som kan bygga muskler.

Nu har jag köpt några olika proteinbars som jag ska testa. Jag tänkte också rådfråga brorsan, för han kan en hel del om träning och kosthållning. Jag tror att lösningen för mig är en proteinshake eller en proteinbar på morgonen och innan träningen.

Jag går ofta och tränar direkt efter jobbet och äter middag när jag kommer hem. Vissa dagar känns det väldigt tungt eftersom jag inte klarar mig så länge på maten jag ätit till lunch.

Jag ska i allafall göra ett försök med att öka mitt proteinintag och se hur det går. Jag funderar på att kontakta hon som har kostrådgivningsföretaget igen efter några månader och göra en ny kroppsscanning för att se om det har skett någon förändring. Jag fick med ett litet häfte med mina "poäng" från den första scanningen, så att jag har något att jämföra med om jag ska göra en till scanning.

Jag kan faktiskt rekommendera kroppsscanningen. Det känns som att det är en sak vad man väger, det mest intressanta är väl ändå hur kroppen mår!

Nu har jag testat ett nytt träningspass på Elixia! Jag var först på aerobics och sedan testade jag BOSU.

BOSU är en förkortning för "BOth Sides Up". Passet går ut på att träna balansen och coremuskulaturen i rygg och mage genom att utföra olika övningar på en mjuk halvboll.

Det var ett väldigt effektivt pass för rygg och mage! Tyvärr så insåg jag att mina rygg- och magmuskler närmast inte existerar. :-( Om de existerar så ser de inte bättre ut än att de har gått i vinteride. Ska jag satsa på six-pack till beach 2011 återstår det en hel del träning.

Nu återstår endast 5 träningspass innan den 27:e februari för att jag ska ha klarat av Elixias träningsutmaning. Jag har märkt att sådana utmaningar är effektiva på mig, för om jag ger mig in i något då ska jag minsann klara det! Som belöning får man ju också något i stil med en bag med dåliga dragkedjor eller som denna gång en mössa. Wow... Det är kanske inte själva premien som gör att man fullför. :-)

Nej, nu är det dags för en liten chokladbit. Bara en liten, eller kanske många små? Beach 2011 satsningen börjar väl ändå inte förrän i maj, eller?

Idag har jag testat en ny träningsform på Elixia, nämligen Zumba. Mamma sa att hon brukar träna det och att det var kul, så jag kände att jag också måste testa.

Jag kan i allafall konstatera att det inte var min favoritträningsform. Det var sådär. Det är en kombination av olika latinamerikanska danser och jag är ju ingen dansare... Jag känner mig ungefär lika smidig som ett kassaskåp. :-)

Jag tror nog att jag ska testa en gång till innan jag dissar det helt, så att jag hinner tänka efter. Kan hända att det är lite roligare när man kan stegen bättre. Fast de steg som jag gillade bäst var ändå aerobicsstegen.

Nu har mitt träningscenter Elixia en ny träningsutmaning! Den går ut på att träna minst 30 gånger innan den 23 februari som är dagen då skid VM 2011 startar här i Oslo.

Alla som klarar denna utmaning får en VM-mössa från Elixia. Jag ska såklart vara med! Inte för att jag känner att jag är så noga om den där mössan, mest för att det är kul med en utmaning!

Idag invigde jag mina nya löparskor. :-) Sprang ca 6 km på löpband och det kändes bra, skorna var sköna.

Uppladdningen inför Birkebeinerløpet 2010 gick väl kanske inte helt som planerat. Det blev ingen träning alls under jobbresan i Albanien och efter det blev jag dessutom sjuk i nästan en vecka. Men, men...

Nu kör vi!

Idag kan jag definitivt säga att jag har nått ett av mina delmål inför Birkebeinerløpet. Jag har nämligen sprungit 18 km idag! Alltså bara ynka 3 km som fattas och de tar jag på ren vilja. :-)

Jag sprang från Sognsvann upp till Ullevålseter och ned igen samt avslutade med två varv runt Sognsvann. Från Sognsvann till Ullevålseter är det ca 5 km uppförsbacke så man nästan stapplar fram när man kommer upp. Helt mör i låren. Som tur är finns det en vattenkran däruppe och den är alltid mitt mål och motivationshöjare. :-) Haha, det krävs visst inte mer.

Jag och Marte har bestämt att vi ska gå ut och äta tre rätters middag på en finare restaurang här i Oslo som belöning om vi genomför loppet. Något ska vi ju ha efter att (frivilligt) ha sprungit på leriga skogsstigar i några timmar.

I tisdags var det superfint väder. Jag, Marte och Silje hade bestämt oss för att spendera eftermiddagen i kajak på Oslofjorden.

Vi paddlade först till Borøya där vi gick iland och åt medhavd matsäck. Sedan vände Silje hemåt, men jag och Marte stannade kvar och badade innan vi paddlade vidare.

Nästa mål var att runda Brønnøya vilket vi också gjorde. I sundet mellan Brønnøya och "den smala" ön Langåra var det helt vindstilla och perfekta paddlingsförhållanden. Så fint!

Förutom oss var det flera andra kajakpaddlare ute och massor av båtar som körde förbi och orsakade stora svallvågor som stackars vi måste klara av att bemästra... Som tur var gick det bra. :o)

Nästan fem timmar tog turen, inklusive ett långt mat- och badstopp. Sträckan vi paddlade blev 12,5 km och det kändes i allafall i kroppen efteråt.

Två norska jenter på Oslofjorden

Kajakparkering

Silje ska sjösättas...

Bäst att paddla sakta då!

Idag skulle det visa sig att min löptur skulle bli lite av ett träningspass! Jag tog som vanligt tunnelbanan ut till Sognsvann för att springa. Vädret var helt fantastiskt så det kan jag absolut inte klaga på. Trots att det var varmt tog jag inte med mig vatten, jag tänkte att jag bara skulle springa och sedan ta t-banan hem direkt jag var klar.

Jag är nöjd med min insats i löparspåren. Sprang lika långt som förra måndagen alltså totalt 14,42 km och idag hade jag lite bättre tid än förra gången.

När jag sedan sätter mig på tunnelbanan får jag efter en stund höra att alla avgångar på den linje jag ska åka har ställts in... Det är en lastbil som har kört fast under en bro, där tunnelbanan går över vägen, och bron har fått skador som gör att tågtrafiken måste stoppas. Är det sant? Hur mycket otur kan man ha på en skala?

Jag blir såklart aningen irriterad, men det enda jag kan göra är att gå till Ullevål där jag kan ta en annan linje. Problemet är bara att jag aldrig irrat i dessa krokar förut och har inte någon aning om hur jag ska gå för att komma dit. Jag inser att jag måste följa tunnelbanespåret för att hitta.

Ungefär 45 minuter senare kommer jag äntligen til Ullevål. Törstig som ett djur! Där kunde jag sedan ta tunnelbanan hem.

Nu har jag insett att det kanske är dags att investera i ett vätskebälte som jag kan ha med när jag är ute och tränar. För man kan ju aldrig veta, rätt som det är blir det en 2 timmar och 15 minuters träningstur som det blev idag!

Nu när jag ser på kartan så inser jag att jag valde den långt ifrån kortaste vägen från Sognsvann till Ullevål... Ja men det är ju bra att veta till nästa gång då!

Det positiva sidan då... Ja, det är att om jag lägger ihop sträckorna som jag sprang och gick så har jag nästan avverkat hela Birkenløpet idag! Det är ju inte dåligt! Nu är jag dock helt slut i kroppen...

Och... Jag hade i allafall tur med vädret!!! :o)

Här kommer en karta som visar var vi paddlade kajak i helgen. Den blåa turen gjorde vi under fredagen och den röda turen under lördagen. Vid kryssena gick vi iland och lagade lunch.

Under fredagen gick vi också i land i Resö hamn och gick upp till ett trevligt kafé där vi drack öl i solskenet. Det var mysigt!

I helgen uppptäckte jag också att det nästan inte finns några svenskar i dessa områden, det är ju bara norrmän överallt. :o)

Vi hade en fantastisk kajakhelg på den svenska västkusten. Vår base camp var på en halvö som heter Raftö lite söder om Strömstad. Därifrån gjorde vi två dagsturer, en på fredag och en på lördag. Vi paddlade ca 1,5 mil på fredag och ca 2 mil på lördag.

Vädret var lite växlande så vi fick prova på paddling i både sol, regn, vind och höga vågor. Höga vågor var inte helt någon favorit för min del, men det gick ju bra till sist.

Det var bara en som välte med kajaken. Det hör visst till ovanligheterna också. Det är faktiskt mycket stabilare än man kan tro att paddla havskajak.

Jag blev överraskad över hur fint det var på västkusten. Klipphällar och massor av öar, små hamnar med båtar... Tur att norrmännen tog med mig på tur till Västsverige, för jag hade väl aldrig hittat dit själv. Haha... Jag är alltför fokuserad på den norra delen av Sverige.

På kvällarna roade vi oss med att äta god mat, spela krocket, dricka svenska trolldrycker och ha allsång till långt in på morgonkvisten. Det var sjukt kul! Länge sedan jag skrattat så mycket, men så var ju också samtalsämnena rätt urspårade framåt natten. 

Det blev i allafall en toppenhelg med trevligt sällskap men alltför lite sömn! Det får jag lida för nu i veckan.

Det är inte varje dag jag ser en svensk flagga. Den måste förevigas!

 

Gutter, vent på meg!

Norske gutter härjar fritt på svenskt territorium.

Parkering inför lunchrasten.

 

Lunchdags.

Jag har varit lite missnöjd med mig själv den senaste tiden eftersom jag inte har tränat löpning på länge. Idag tackade jag nej till intervallträning med löpgruppen på jobbet eftersom jag kände mig alltför trött och sliten efter helgen.

Det blev ju en hel del After Kajak i helgen till långt in på morgonkvisten både fredag och lördag vilket resulterade i väldigt lite sömn. Sånt sliter verkligen på kroppen, kajakpaddlingen däremot var mer överkomlig. :-)

När jag kom hem efter jobbet sov jag i 1,5 timme och efter det kände jag mig lite mer levande. Tog tunnelbanan till Sognsvann för lite löpträning och sprang 14,42 km på exakt 90 minuter. :-) Haha, jag slog till med årets längsta löptur och snitthastigheten var inte heller fy skam. Nu är jag riktigt nöjd med mig själv!

Den senaste tiden har jag hittat ett nytt fritidsintresse, att paddla havskajak. :o) Vi har tre kajaker på jobbet som det bara är att låna när man har lust att ta sig en tur.

Jag och två till från jobbet har varit ute på två paddlingsturer i Oslofjorden utanför Sandvika. Vi paddlade runt några av de närliggande öarna.

På Island stannade jag och Danne till i den mysiga lilla byn Seydisfjördur där det fanns en som hyrde ut kajaker. Vi var ute på en tre timmars tur på fjorden och fick se en knölval på inte alltför långt avstånd. :o) Så häftigt!

I morgon är vi ett gäng från jobbet som ska åka på den årliga kajakturen som arrangeras av paddlingsgruppen vi har. Detta år går turen till Sveriges västkust. Vi ska paddla runt bland kobbar och skär söder om Strömstad.

... till Birkebeinerløpet. Det känns fortfarande som att jag har gott om tid på mig att träna.

Ikväll blev det löpning runt Sognsvann. Jag sprang totalt fyra rundor runt sjön och detta blev därmed årets längsta löptur på 14,16 km. Det tog mig ca 85 minuter vilket jag är väldigt nöjd med. Snitthastigheten blev därmed runt 10 km/h.

Idag var det dags för premiär! Årets första löparrunda runt Sognsvann är avklarad. Det har blivit ett antal varv runt den sjön sedan jag flyttade hit kan jag tala om. :o) Det är ett helt perfekt löparställe och tunnelbanan går nästan helt fram till sjön.

Dagen till ära var det lite regnigt, men jag och Marte hade bestämt oss för att idag var det dags. Vi insåg väl båda att det inte är någon garanti för att det kommer vara bra väder när vi ska springa Birkebeinerløpet. Lika bra att vänja sig!

Löpningen gick över förväntan, så jag är jättenöjd! Tre varv runt sjön sprang jag. En gång det stora varvet, som går lite längre upp i skogen och två gånger det lilla varvet som går närmast sjön.

Martes GPS-klocka visade att det stora varvet är 3,67 km och det lilla 3,41 km. Äntligen fick jag uppmätt hur långt det är runt!

Totalt blev dagens löptur 10,5 km och alltså årets hittills längsta! Tiden blev inte fy skam den heller, ca 59 min, vilket ger en något högre snitthastighet än jag brukar ha.

Woohooo! Nu är jag på G känner jag! Haha...

PS. Marte är verkligen en oumbärlig träningskompis och hennes GPS-klocka fungerar sjukt bra som motivationshöjare för oss båda! DS.

Nu pågår uppladdning inför 17 maj firandet i morgon. Skönt med en extra ledig dag!

Igår var jag och tränade efter jobbet. Sprang i 60 minuter och sträckan blev nästan 10 km. Det kände jag mig nöjd med, ända tills jag kom hem och bara för kul gick in på Birkebeinerløpets hemsida för att se vilka sluttider de i min klass brukar ha.

Hon som vann min klass förra året sprang 21 km på 1 h 27 min!!! Eeehhh, det är ju galet! Ett snabbt överslag säger mig att om jag springer i samma takt som jag gjorde igår de första 10 km, då behöver jag endast springa dubbelt så fort de resterande 11 km. Hehe, något säger mig att det blir tufft...

En kille på jobbet sa att han brukar springa på ungefär 1 h 50 min. Jag tror inte att jag ska sätta alltför höga mål eftersom det är första gången jag ska vara med. Jag kommer att vara glad om jag bara klarar av att springa hela tiden, fast att säga att jag inte bryr mig om sluttiden, det vore lögn. :-)

Jag ska fundera lite mer och samtidigt se hur löpträningen går, innan jag bestämmer mig för vilken sluttid jag ska ha som mål för Birkebeinerløpet 2010.

I morgon är det dags för Holmenkollstafetten 2010. Vi är 30 stycken från mitt jobb som ska springa. Vi har ett damlag och ett herrlag, båda i företagsklassen. Jag har blivit tilldelad den 5:e etappen.

Idag efter jobbet tog jag tunnelbanan till Blindern för att checka var det är jag ska springa i morgon. Jag gick sträckan fram och tillbaka.

Totalt är min etapp 1035 meter och ca 1/3 består av en seg uppförsbacke. Tar jag mig bara upp för den backen så går det bra! :o) Efter backen har jag ungefär halva stäckan kvar och det är raksträcka så jag kan se växlingen där en av mina kollegor förhoppningsvis står och väntar på mig.

Jag är egentligen väldigt nöjd med den etapp jag blivit tilldelad. Jag tror att det är en bra etapp att springa första året jag är med. Etapperna upp till Holmenkollen, den 6:e och 7:e är betydligt jobbigare med uppförsbacke i princip hela vägen.

I morgon kväll ska vi alla löpare samlas på en italiensk restaurang för att fira vårt deltagande och vår förhoppningsvis goda löparinsats. Det ser jag fram emot, men först laddar jag upp inför löpningen!

Etappkarta från Holmenkollstafettens hemsida.

Det är fantastiskt väder i Oslo idag. Jag och Marte har varit på en söndagstur til Østensjøvannet. Det blev två rundor runt sjön och denna gång sprang vi inte fel så vi fick mätt upp mer noggrannt hur långt det är runt. Det visade sig vara 4,3 km så totalt sprang jag idag 8,6 km på 52 minuter. Det ger en snitthastighet på 9,9 km/h och det är jag nöjd med. Målet är egentligen att ligga på minst 10 km/h och det var jag ju ganska nära.

Efter löpningen köpte vi sushi och drog hem till Marte och åt. Det var gott! Nu har jag kommit hem för ett tag sedan och har massor av kläder att tvätta... Det är vad jag ska roa mig med under resten av denna söndagskväll.

Idag har jag varit på en härlig söndagsutflykt till Østensjøvannet tillsammans med tre tjejkompisar. Østensjøvannet ligger i de östra delarna av Oslo och det är väldigt lätt att resa dit med tunnelbanan.

Jag och Marte sprang runt sjön och med hjälp av Martes coola GPS-klocka fick vi plottat in löprundan på en karta. :-)

En runda runt sjön blev precis 5 km och det tog oss 30 minuter att springa ett varv. Jag sprang sedan ett varv till och totalt blev dagens löppass 9,5 km på 56 minuter. Det får jag väl vara nöjd med.

Jag kommer definitivt att åka till Østensjøvannet fler gånger för att träna, det var väldigt fint att springa där. Det är delvis grusväg och delvis stigar i skogen så det är bra underlag att springa på.

Efter träningspasset åkte vi hem till Marte och grillade. Vi hade invigning av Martes nya grill! Solen sken på eftermiddagen och vi satt ute på balkongen och åt. Det var riktigt mysigt!