Döda Havet
En av utflykterna vi gjorde under semesterveckan i Jordanien var till Döda Havet. Döda Havet är en stor saltsjö som ligger längs gränsen mellan Jordanien och Israel. Det är världens saltaste sjö med en salthalt på ungefär 30 %. Att sjön är så salt beror på att den saknar utlopp, men vattennivån i sjön minskar stadigt på grund av lite nederbörd och hög avdunstning. Döda Havet ligger 400 meter under havsnivån, vilket gör det till världens lägst belägna plats.
Att bada i Döda Havet var en sak som jag såg fram emot. Det har alltid varit en av sakerna på min To Do list. Den listan är för övrigt väldigt lång. :-) När vi kom fram till havet var jag däremot inte lika imponerad. Jag ville se fina saltklippor längs strandkanten som visas i turistbroschyrerna, men det fanns inga såna där vi var. (Stället vi var till heter Amman beach).
Vattnet var kallt så det tog ett tag innan jag vågade lägga mig ner på rygg. Vi hade blivit varnade om att vara försiktiga för att inte få vatten i ögon, öron, näsa och mun eftersom det inte är hälsosamt. Jag var ändå tvungen att smaka på vattnet för att försäkra mig om att det inte var en bluff. :-) Doppade mitt finger i vattnet och höll det sedan mot tungspetsen och det sved på tungan, så salt var det. Bestämde mig för att inte smaka på mer vatten efter det. På något sätt lyckades jag också få en minimal vattendroppe i ögat. Åh, tusan vad det sved! Jag låg och blundande så att ögat själv skulle få skölja bort det och efter ett tag kunde jag öppna ögat igen. Rekommenderas inte!
Döda Havet är inte långgrunt kom vi fram till. :-) Som djupast är det 400 meter. Fast risken att drunkna borde vara ganska liten eftersom man flyter hur än man gör.
På Döda Havets botten finns en mineralrik lera som sägs vara bra för kroppen. Jag och brorsan testade och smetade in hela oss med den svarta leran. Vi såg ut som två afrikaner. Sen väntade vi i solen i 20 minuter så att leran skulle få torka innan vi sedan tvättade bort den. Visst kändes huden fräsch efteråt, men den där lerstanken satt kvar ganska länge. Hehe...
Så sammanfattningsvis kan sägas att Döda Havet är riktigt överskattat, men något man ändå måste prova på om man är i närheten. För om jag kunde resa tillbaka i tiden nu när jag vet, så hade jag i allafall åkt dit. Trots att jag redan har provat på att bada i en saltsjö vid en saltgruva på Kap Verde, så jag visste vad som väntade. :-)
Solnedgång över Döda Havet.
Att bada i Döda Havet var en sak som jag såg fram emot. Det har alltid varit en av sakerna på min To Do list. Den listan är för övrigt väldigt lång. :-) När vi kom fram till havet var jag däremot inte lika imponerad. Jag ville se fina saltklippor längs strandkanten som visas i turistbroschyrerna, men det fanns inga såna där vi var. (Stället vi var till heter Amman beach).
Lite saltavlagringar såg vi i allafall.
Vattnet var kallt så det tog ett tag innan jag vågade lägga mig ner på rygg. Vi hade blivit varnade om att vara försiktiga för att inte få vatten i ögon, öron, näsa och mun eftersom det inte är hälsosamt. Jag var ändå tvungen att smaka på vattnet för att försäkra mig om att det inte var en bluff. :-) Doppade mitt finger i vattnet och höll det sedan mot tungspetsen och det sved på tungan, så salt var det. Bestämde mig för att inte smaka på mer vatten efter det. På något sätt lyckades jag också få en minimal vattendroppe i ögat. Åh, tusan vad det sved! Jag låg och blundande så att ögat själv skulle få skölja bort det och efter ett tag kunde jag öppna ögat igen. Rekommenderas inte!
Badinstruktioner.
Brorsan ligger och läser. Ni kanske förstår att denna bild är arrangerad,
för brorsan läser aldrig. :-)
för brorsan läser aldrig. :-)
Döda Havet är inte långgrunt kom vi fram till. :-) Som djupast är det 400 meter. Fast risken att drunkna borde vara ganska liten eftersom man flyter hur än man gör.
På Döda Havets botten finns en mineralrik lera som sägs vara bra för kroppen. Jag och brorsan testade och smetade in hela oss med den svarta leran. Vi såg ut som två afrikaner. Sen väntade vi i solen i 20 minuter så att leran skulle få torka innan vi sedan tvättade bort den. Visst kändes huden fräsch efteråt, men den där lerstanken satt kvar ganska länge. Hehe...
Två afrikaner som vi träffade på stranden.
Så sammanfattningsvis kan sägas att Döda Havet är riktigt överskattat, men något man ändå måste prova på om man är i närheten. För om jag kunde resa tillbaka i tiden nu när jag vet, så hade jag i allafall åkt dit. Trots att jag redan har provat på att bada i en saltsjö vid en saltgruva på Kap Verde, så jag visste vad som väntade. :-)
Solnedgång över Döda Havet.
Kommentarer
Trackback
